Tilaa uutiskirje

Historia

I början av 1900-talet fanns det i Helsingfors en stor efterfrågan på nya utställningsutrymmen. Efter en nästan 30-årig diskussion öppnades Helsingfors Konsthall sina dörrar 1928.

Var hitta utrymmen för nutidskonst? Diskussionen om ett nytt konstpalats gick het i det tidiga 1900-talets Helsingfors. Många olika planer presenterades och förslag på tomter övervägdes, men planerna strandade alltid en efter en. Slutligen var det konstkretsarna själva som rodde projektet i hamn, och man beslöt att bygga Konsthallen i Främre Tölö på Nervandersgatan. Byggnaden planerades av arkitekterna Jarl Eklund (1876–1962) och Hilding Ekelund (1893–1984) efter en anbudstävling 1927.

Konsthallen är en byggnad planerad för utställning av samtidskonst. Stiftelsen Helsingfors Konsthall grundades 1927 för byggnadsprojektet och i dess stadgar står, att Konsthallen är till för att visa upp inhemsk och utländsk bildkonst, konstindustri och arkitektur.

Den nya konstinstitutionen hade inte kunnat skapas utan hjälp och donationer av företagsvärlden och mecenater. Byggnadsprojektet stöddes nämnvärt av bergsrådet Gösta Serlachius, tidningsmannen och chefredaktören Amos Anderson och industrirådet Salomo Wuorio. Diplomingenjören Jalo Sihtola anslöt sig senare till projektets stödpersoner.

Den första utställningen i husets historia öppnades 3.3.1928. Salongshängning med verk tätt intill varandra var på modet; i utställningen fanns verk från 135 inhemska konstnärer bl.a. av Helene Schjerfbeck och Wäinö Aaltonen. Enligt Helsingin Sanomat var vädret på öppningsdagen soligt och mängden inbjudna gäster oändlig!

Som intendent och första chef för Konsthallen fungerade konstkritikern, forskaren och konstexperten Bertel Hintze som lotsade det nya konstinstitutionen i 40 år, ända till 1968. I utställningsprogrammet fanns redan från början grupputställningar av inhemska konstnärer, utställningar av utländska konstnärer och även retrospektiva utställningar.

Efter Bertel Hintze har cheferna varit Seppo Niinivaara 1968–1994, Timo Valjakka 1994–2001, Maija Tanninen-Mattila 2001–2006, Maija Koskinen 2006–2013 samt Jan Förster från och med år 2013.

Källor:
Erik Kruskopf, Taiteen maailmanmies Bertel Hintze 1901-1969, Valtion taidemuseon museojulkaisu, Valtion taidemuseo 1998 ”Taidehallin juhlalliset avajaiset tapahtuivat täällä eilen”, Helsingin Sanomat 4.3.1928 Taidehallin arkistot.