Arkitektur
Byggnaden planerades av Hilding Ekelund (1893–1984) och Jarl Eklund (1876–1962) och blev färdig 1928. Då den öppnades var Konsthallen ett mycket modernt utställningsutrymme och byggdes enkom för att ställa ut samtidskonst.
Utställningsutrymmena planerades i första hand för funktionalitet. Skulptur och bildkonst fick sina egna utrymmen. Utställningsutrymmens färg var ursprungligen tidsenligt mörka, men gjordes ljusare enligt växlande ideal och behov.
Byggnadens detaljplan är skyddad och den har klassats som ett arkitektoniskt och kulturhistoriskt viktigt objekt.
Detaljer i Konsthallens arkitektur
– Asymmetri. På grund av den kraftiga anhopningen kan man i Konsthallens fasad urskilja två skilda rektangulära delar.Byggnadens asymmetri är typisk för sin tids arkitektur.
– Runda former. Den runda formen på yttersidans medaljonger upprepas i de inre utrymmena. Mönstret hittas bland annat på trappräcken, dörrar och den nedre entréhallhallen samt skulptursalens golv
– Taket. I Konsthallen lönar det sig att rikta blicken uppåt och observera det dekorativa kassettaket ovanför trapphuset samt det trattformade takfönstret.
– Naturlig belysning. Varje sal har fönster som släpper in dagsljuset och framhäver det för tiden typiska rutmönstret.
Källor:
Pekka Suhonen, ”Helsingin Taidehalli”, i boken Hilding Ekelund (1893-1984), Arkkitehti, Museets för byggnadskonst monografiserie, 1997.
